Våra erfarenheter av kaniner

Kaniner har länge ansetts som ett bra tillskott till en självhushållares liv, enligt böckerna räcker det att ha två honor och en hane för att kunna äta kanin en gång i veckan. Under andra världskriget var det väldigt vanligt att folk hade kaniner hemma till mat men nu är det inte alls så vanligt. Nu är det mer att man har dem som husdjur och många blir både arga och illa till mods när man berättar att man har dem som mat.

Lumis kiddo2-5404

Vår första kull år 2017

Det finns en uppsjö med olika raser och många har lite tyngre köttraser vilket gör att de äter mycket mer och behöver till exempel pellets för att klara sitt matbehov. Vi valde att ha Gotlandskaniner dels för att vara med och bevara dem i genbank och dels för att de är tåligare och skulle klara det liv vi lever här.

Gotlandskaninerna menar man äter mindre och ska klara sig på mindre men växer också långsammare och blir inte så stora. De klarar låga temperaturer och vad vi har sett hittills är goda mödrar. De flesta av dem är sällskapliga och vill gärna ha lite gos men några är lite skyggare och det är troligtvis vårat fel eftersom vi inte umgås med dem jättemycket.

Men om de sägs äta mindre så slösar de desto mer, i alla fall våra, de är hemska slösare, drar ut höet på marken och trampar ner det och äter såklart inte av det sen. Jag vet inte hur mycket vi har kastat, säkert ett helt årsbehov för ännu en kanin. Jag är fortfarande inte säker på att kaniner är något jag vill ha på gården, jag tycker det var orimligt mycket jobb förra sommaren. Vi har tre betesburar och dem flyttade vi runt hejdlöst mycket. Jag tror att man måste rationalisera det hela för att det ska vara värt det, bygga stora hägn där de får sköta sig själva och har det utrymmet de behöver.

kaninskit3-63

Städning

kaninskit-59

Mycket blir det.

kaninskit2-71

Frusen gödselstack

 

Kaninkött är oerhört gott, köttet är lite trådigt men har riktigt bra smak. Vi har gjort både kaningrytor, soppor och i lergryta i ugnen. Det man måste passa sig för att det är några riktigt små ben som följer med i maten, kan inte säga vart de har suttit, säkert kring revbenen, men de är små och vassa.

Häromdagen slaktade vi även tuppar eftersom de vuxit så pass att hönorna började känna sig stressade av för mycket unga och bråkiga tuppar. Mathias sa då när han stod sent på kvällen och grejade med det sista, ”det här gör mig så stolt, att kunna fixa sin egen mat från djur man vet har haft ett fint liv.”

Vi kommer vårt mål närmare för var dag.

Allt gott,

Tova

Annonser

Hantverksmejerist

Jag har inte pratat så mycket om det men jag har nu gått en termin på Eldrimner Nationellt resurscenter för mathantverkare och YH utbildningen Mathantverk med inriktning Hantverksmejerist. Det finns också inriktningarna chark, bröd och Bär frukt grönt som man kan välja på.

Det är en ett-årig utbildning med 20 veckor teori och praktiskt på skolan och sedan 20 veckor praktik på olika företag. Nu har jag genomgått halva utbildningen och när man ser tillbaka så har tiden gått väldigt fort.

Utbildningen har endast haft denna 1-åriga kurs i 3 år/omgångar och har utbildat 67 personer under dessa tre läsår. Jag har upplevt både positivt och negativt med skolan, lite barnsjukdomar skulle man väl kunna säga, men det förbättras under tiden vi är här och från varje omgång som dom kör. Men absolut är det mest positivt jag har att säga om skolan, utbildningen och lärarna. Dessutom har jag en fantastisk klass.

De har börjat en ny antagningsomgång nu så skynda sök om ni tycker att det verkar vara kul. Min klasskompis Jennifer som också har valt mejeriinriktning har skrivit en kort artikel om klassen som du kan läsa här.

IMG_20180117_203209_705

Hårdost alpstyle

IMG_20171109_131914_016

Blåmögelost

Nu är jag tillbaka i klassrummet efter jullov och en praktikperiod och har inte sett mina klasskompisar sen den 21 december, så nu var det dags. Vi kör en vecka med produktionsteknik, alltså varje grupp är i sitt produktionskök och kör sin inriktning. Vi har bland annat gjort smör och kvarg och fruktbärgrönt har gjort bärgodis och ska gå igenom öltillverkning. Sen har vi teori tillsammans alla inriktningar i två veckor och sedan har vi ännu en vecka produktionsteknik och sen ajöss ut på en 5 veckors praktik igen. Även våren kommer bara swisha förbi.

Min största och bästa lärdom från denna utbildning hittills är detta: det är inte så himla noga hur du gör, det blir ost i alla fall. Varenda praktikplats och varenda föreläsare har gjort på så totalt olika sätt, har olika filosofier hur man ska bryta, röra, forma och ändå får de fram bra ostar. Jag har satt det här hantverket på en piedestal och varit så jäkla rädd och tyckt att allt är så svårt, men det är det inte. Absolut är det viktigt med hygien och att det inte kommer med några dåliga bakterier, men inte så att man ska vara nervös för hela grejen.

IMG_20180206_175309_136

Mount Butter

 

När jag tänker på mina planer och framtiden blir jag helt upprymd, det känns helt fantastiskt att ha alla dessa planer och att snart få ta tag i dem på allvar. Känner mig helt redo att börja experimentera i köket på egen hand.

 

Allt är gott,

Tova

 

 

 

 

 

Tillskott i fårhagen

I söndags hämtade Mathias hem två får till, en tacka vid namn Edelweiss och en bagge som heter Barry. Kvinnan vi köpte våra första får av har bestämt sig för att sluta med fåren och vill sälja hela sin flock, så vi bestämde oss för att utöka vår lilla flock något.

fåren-8

Edelweiss

fåren-10

Barry

Edelweiss är betäckt och kommer högst antagligen att lamma i slutet av mars, ännu en helt ny upplevelse för oss. Jag har börjat planera lite inför detta och köpt in saker man kan behöva vid lammning, såsom handskar, glidgel, nappflaska och lammnäring. Jag funderar även på om vi ska bygga en enkel lammningsbox så att mamma och lamm får vara inne några dagar i början.

De fem verkar trivas bra tillsammans men Edelweiss är lite skygg och vill inte gärna komma fram till oss. Jag hoppas att vi kan fixa det tills hon ska lamma så hon känner sig trygg med oss i närheten.

Barry har redan upptäckt vad det är han ska göra och förhoppningsvis får vi massa lamm framåt sommaren, så spännande men också lite skrämmande om något skulle gå fel. Det mesta man hör om lantraserna dock är att de klarar sina lammningar fint på egen hand och det hela är ofta klart när man kommer ut på morgonen.

behindthe-89

Frasse poserar i fårhagen

Vi har haft problem med en räv som springer omkring på gården och blir mindre och mindre skygg, flera morgonar har jag jagat och ropat efter hen men när jag stannar så stannar också hen och vänder till och med tillbaka och kommer närmre, fräckt. Även Mathias har jagat omkring här i skogarna med räven framför sig. Det känns inte alls tryggt på gården då vi har kaninerna, hönsen och katterna. Ingen av oss har jaktlicens så nu har vi blandat in en bybo i fejden som var här och försökte ta honom igår, tyvärr verkar det som att reven hann undan. Det känns trist att behöva ta till den här metoden, rävar är underbart vackra och roliga djur, men i det här fallet så går mina pälsklingar före.

frassen-83

Frasse

Innan vi hämtade nyingarna så byggde vi en foderhäck i fårhagen. Det blev en stabil sak och vi fick in kanske lite mindre än halva ensilagebollen, resten slog vi in i en pressening  till ett senare tillfälle. Den blev helt bra men idag såg vi att de mindre fåren kan trycka sig in mellan pinnarna så vi måste sätta dit en tvärslå. Lammen kommer absolut kunna komma in i den men så får det vara.

fåren-16

Foderhäck och vattenstation

fåren-88

Foderhäck

Vi har nu ca en meter snö, så här mycket snö har jag inte haft sen jag var liten. Fåren går ogärna i snön och vi har skottat och trampat upp gångar i hagen för att de ska kunna röra sig lite, men mest håller de sig runt huset och foderhäcken.

Allt gott,

Tova

Helsingefår

I höstas hämtade vi våra första får av rasen helsingefår, tre tjejer som heter Dunöra, Flicka och Frö. Helsingefår är ett svenskt lantrasfår som härstammar från två grupper med liknande egenskaper, utseende och geografiskt ursprung. Jag valde dem främst för att jag har läst om dem och tyckte att de skulle passa oss här på gården för att de gillar skogs/slybete och för att de har vacker päls/ull. Många tycker att jag skulle ha valt Klövsjöfår istället eftersom de är mer lokala men jag tyckte bättre om dessa.

Lantraserna i Sverige är dessa:

Siffrorna är från 2015 och syftar till antal får i genbank.

IMG_20171022_173110_034

Mathias och tjejerna

Utdrag från allmogefar.se: 

Helsingefår varierar i typ men är ofta ganska kraftiga och äldre tackor får ofta stora grova huvuden. Tackorna väger ca 40-60 kg och baggarna ca 50-80 kg, mankhöjden är i medeltal 64 cm hos tackor och 74 cm hos baggar. Tackorna är goda mödrar och kan lamma året runt. Ungtackor får oftast ett lamm medan äldre tackor vanligtvis får två lamm men trillingar förekommer och sällsynt även fyrlingar.

Fåren har en stor variation i färg och teckning. De flesta har svart färg, som ofta bleks på sidorna med åren, men även grå, bruna, skäckar och nästan helt vita djur förekommer. Bläs eller pandateckning är vanligt samt andra former av ansiktsteckningar såsom mjölmule, ögonfläckar och grävlingsteckning. Tackorna är kulliga och baggarna är oftast vackert behornade men kan vara kulliga. Hornknappar eller små horn kan förekomma.

Ullen är mycket varierande och går utmärkt att spinna och tova. Den kan vara lik finull men är oftast av ryatyp eller gobeläng och det kan även finnas olika typer av ull på ett och samma får. Svansarna är vanligtvis korta och ofta ullfria men kan även ha längre lockig ull. Baggarna har ofta grövre manhår på hals och bog och detta kan ibland även förekomma på tackor.

Helsingefår blir ofta mycket trevliga och tillgivna mot sina ägare men kan vara lite avvaktande mot främlingar. Slybete prioriteras framför gräsbete och fåren är därför utmärkta som landskapsvårdare på kalhyggen och skogsbeten.

dunöra-15

Dunöra

flicka-

Flicka

Får är helt nytt för oss båda så det har varit spännande månader. Vi byggde ett skjul åt dem, 3.5 väggar och ett tak och fyller på med halm då och då. De älskar påfyllnaden av halm och ser ut som troll när de har bökat omkring där inne en stund när de letar efter gräs som följt med i halmbuntarna. Vårt eget-hässjade hö åt våra glupska kaniner upp i höstas så vi fick köpa ”torra” ensilagebollar av grannen till fåren, inte det snyggaste att ha på gården så nu håller vi på att bygga en foderhäck istället. Vi klippte dem i början på november och det gick faktiskt rätt bra om än långsamt, ullen växte ut fort och de börjar bli långulliga igen. Det är verkligen en speciell teknik att klippa får, jag kände mig livrädd över att klippa dem i skinnet/svansen eller något annat känsligt ställe. Denna gång hade vi tur och den enda som fick en blessyr var jag när Frö bestämde sig för att det var nog och sparkade mig i ögat.

Vi gjorde en mindre hage åt dem, ca 25*25 meter som främst kommer att fungera som vinterhage, sommartid kommer vi göra större hagar eller helt enkelt ha dem lösa. De gillar inte djupsnön alls utan håller sig till där det är upptrampat, mellan fårhuset och maten, därför gör jag stigar åt dem i hagen så de åtminstone tar en promenad ibland.

De är faktiskt väldigt sällskapliga, eller kanske bara väldigt sugna på knäckebröd eller annan gotta som kan finnas i fickorna, de kommer fram när vi är där och kan ibland prata med oss när vi är ute på gården. De är inte lika vänskapliga med främlingar, lite försiktiga och håller en viss distans, tills knäckebrödet dyker upp i alla fall.

 

Nu står vi lite i val och kval om vi ska ta hem en bagge så vi får lamm till våren, vi har inte råd att köpa en i år men kanske kan man låna av någon. Vi får se hur vi gör.

/Tova

fåren-3

 

Timra med svärfar

För några veckor sedan kom Mathias pappa på besök, eller som jag skulle vilja kalla det, working holiday. Under sju dagar slet vi med huset från morgon till kväll, med paus för fika och mat förstås.

Innan han kom hade vi tankar om att vi själva skulle hinna klart så pass att han bara skulle behöva hjälpa oss med takläggning, men i vanlig ordning tog allt lite längre tid än tänkt och dessutom kom vi fram till att vi nog behövde ett extra varv på huset. Ursprungligen var ovanvåningen en oinredd vind med lågt i tak. Vi har nu höjt tre extra varv för att få upp det så pass att man ska kunna ha sovrummet uppe. Därför blev det ingen takläggning utan en hel massa yxande. Vi tog ner nya stockar och då min pappas såg inte tar nio meters stockar fick vi fixa till dem för hand.

Jag är så oerhört tacksam för alla som hjälper oss med vårt livsprojekt, det fina är ju att alla lämnar sina personliga avtryck på huset eftersom alla hugger med yxan så olika. Vi ska rista in någonstans namnen på alla som har varit med ❤

IMG_20170910_123510

Kaj in action

 

IMG_20170915_125505

När blåsorna börjar ge sig till känna

IMG_20170913_112001

Det börjar bli högt nu

IMG_20170905_191125

Arbetsplatsen

IMG_20170822_124626

Huggandet fortsätter

Long time no see

Den här sommaren har tyvärr inte varit den mest kreativa, skriv-mässigt sett, har nog inte skrivit en rad förutom en och annan handlingslapp. Förutom en hemskt dålig sommar (i Jämtland har vi haft sex dagar med över +20 denna sommar) så har vi arbetat på huset, pysslat med gården och fixat med djuren.

Jag bestämde i våras att alla hönor som verkar vilja ruva fram kycklingar ska få göra det, föregående år har det varit lite dåligt med ruvhönor och jag ville uppmuntra deras ruvlust. Detta resulterade i fyrtiofem kycklingar. Då vi hade femton vuxna sen innan så har det varit fullt ös i hönsgården, så många småttingar man måste passa sig för att kliva på. Som tur är har vi fått sälja elva kycklingar till två olika ställen, Bjurholmarna sprider sig. Jag hade nog kunnat sälja en till liten grupp men intresset har inte varit jättestort. Det är mycket tuppar i år så vi kommer få mycket att göra framåt hösten när de vuxit på sig lite, förhoppningsvis kommer många av de yngre vara höns som vi kan spara och alltså utöka vår flock med fler värphöns.

Idag har jag skjutsat ut elva skottkärror med spån från hönshuset, hällt in tre nya spånsäckar och skurat av deras sittpinnar inför vintern med såpa. Tänker städa av redena en annan helg, de äldsta ungdomstupparna går alltid och lägger sig i redena när kvällen kommer vilket resulterar i ganska mycket bajs där sedan hönsen ska lägga sina ägg. Så varje kväll får vi gå ut och flytta dem till sittpinnarna, trögtänkta eller kanske bara väldigt bekväma av sig.

Eftersom det regnat en hel del så har det blivit hemskt lerigt i deras hönsgård, så vi kapade också massa gräs och la in, det känns så bra när man får fixa till och ordna hos hönsen. Jag älskar verkligen mina hönor ❤

IMG_20170825_110759

Presentation

Hej,

vi tänkte att det kanske dags att vi kör en liten presentation om oss själva igen, ifall att nya läsare är nyfikna på vilka vi är.

Jag är uppvuxen i den by som vi nu har bosatt oss i och jag har alltid kommit tillbaka efter att jag har varit ute på skola eller äventyr. Mathias är uppvuxen i närheten av Vasa, Finland. Innan han träffade mig så gick han på Sjöviks folkhögskola på timmerlinjen. När jag träffade Mathias 2011 på Bäckedals folkhögskola så visste jag vid första mötet att han hade nåt särskilt. Jag blev förtjust i honom och efter ett (väldigt kort) tag så var det vi. Han bodde i en lägenhet i centrala Sveg eftersom han hade Mysak och hundar var inte välkomna på elevhemmet och jag bodde på elevhemmet på skolan. Vintern 2011 efter jullovet flyttade vi, tillsammans med en kompis, ut i en yurta som vi byggt själva. För att spara pengar och för att det verkade spännande och en kul upplevelse. Det var en kall vinter, som kallast tror jag att vi hade minus 24 inne i yurtan när vi vaknade på morgonen. Men det gick bra även om det var lite motigt ibland.

Efter skolans slut visste vi inte vad vi skulle göra, vi hade tankar och drömmar men ännu inget konkret. Vi flyttade yurtan till skogen nedanför mina föräldrar där vi bodde den sommaren. Under samma sommar började vi renovera stugan vi bor i nu, dels för att den var i så risigt skick men också för att vi skulle kunna bo där medan vi funderade på vad vi ville göra med livet. Vi var länge obeslutsamma, åkte runt och tittade på hus som var till salu men kom vi fram till att vi trivdes rätt bra där vi var och att närheten till mina föräldrar var en positiv grej. Vi blev kvar helt enkelt.

Lilltuppen-5330

Yngste tuppen

Ännu bor vi kvar i den lilla stugan men vårt livsprojekt är att få upp en större stuga, bygga jordkällare, bygga bastu och garveri, skaffa mer djur och utveckla vårt odlande. Den större stugan är en gammal timmerstomme från grannbyn. Jag har precis fått till växthuset och en större trädgård är på gång.

Till hösten har jag kommit in på en ett-årig YH-utbildning på Eldrimner, jag ska gå Mejeri. Det känns otroligt spännande och efter detta kanske vi kan börja utveckla våra tankar mer mot företagande och vidare mot självhushåll. Vår plan är alltså att skaffa fjällnära kor, får och getter.

På gården är vi nu 27 Bjurholmshönor (varav 12 är kycklingar, dessutom ligger två på ägg så snart har vi kanske 16 kycklingar till), 18 Gotlandskaniner (varav 14 är ungar), katten Frasse och hundarna Malva och Mysak.

 

Glad Midsommar på er,

/Tova

Ainos kiddos-5358

Aino och hennes kull

 

Lumis kiddo2-5404

Ungar ur Lumis kull

 

frasse-2745

Frasse

 

bus-4866

Malva och Mysak