Visdomsord

Har ni varit med om att det är vissa meningar eller fraser som bara fastnar?

En sån mening för mig är något mannen vi hämtade hönsen av sa, han gick bland hönsen och de ”kastade” sig ur hans väg. Då sa han: ”Tänk min fru, hon har ett sätt att gå genom hönsen så att de inte bryr sig alls.”

Inte så stora ord men de har fastnat hos mig, varje gång jag rör mig vid hönsen så tänker jag på det här och verkligen strävar efter att bli en sån som hönsen inte skrämt hoppar undan för. Inte så tokigt mål ändå!

tuppp

 

En annan sak, om än mycket löjligare, är det en man på byn sa om grusvägen.  Varje år skrapar de vägen så att den blir ”grusig” igen, efter ett tag har bilarna stampat till vägen, men oftast bara två strängar i mitten som då också blir guppiga och dåliga snabbare eftersom det blir så slitet.  Han sa, ”Ja när jag inte har bråttom så kör jag på sidan av spåren och trampar till resten av gruset, så håller vägen längre.” Detta tänker jag på varje gång jag kör på vår grusväg, har jag inte bråttom så kör jag långsammare och trycker till gruset på sidorna. Tänk vad som fastnar va!

Har ni några roliga visdomsord som ni följer i livet?

 

/Tova

Annonser

Tillökning

Återigen har vår familj fått tillökning, Blenda har lyckats ruva fram tolv kycklingar. Vi hade tretton ägg under henne men ett av dem var obefruktat och tyvärr var det en kyckling som dog häromdagen utan synliga skäl, en vecka gammal. Så var dom bara elva.

Kyllingar3-117

Jag kom dit på morgonen och en fattades. Jag var helt säker på att den vandrat utanför gallret och blivit tagen av Frasse som också var ute. När jag letade runt i ströet i deras bur så fann jag den, Blenda måste ha ”begravt” den. Den kan inte ha varit död länge för den kändes fortfarande mjuk. Vi har faktiskt aldrig haft kycklingar som dött förut och jag har känt mig väldigt lycklig över det. Känns så hemskt när ett liv ska ta slut sådär i början.

Kvällen innan hade jag doppat mammans fötter i en blandning av raspolja och oregano olja, för kalkbenens skull. Så jag var orolig att det var mitt fel, att småttingarna inte tål nåt av det. Men enligt folket på forumet så ska det inte vara någon fara, så det känns bra att det troligen inte var mitt fel. Kycklingar är så känsliga. För er som är intresserade av eller har Bjurholmare så är forumet på FB jättebra när man måste fråga nåt, sök bara på ”Bjurholmshöns”.

Kalkbenen fortsätter att finnas hos oss, hos mamma Blenda är det lite värre eftersom hon legat still på äggen så mycket (min teori). Så nu kör jag på att doppa alla fötter en gång varannan dag, Blenda tar jag på dagen så att oljan hinner torka lite innan kycklingarna dyker in under henne och de andra tar jag när de satt sig tillrätta på pinnen för kvällen. Det tar en liten stund och lite upprörda blir de nog av att bli störda på natten, men det känns fint att kunna hantera dem också. Jag kan lyfta dem och hålla dem och det känns som att man ändå får en okej fin stund tillsammans. En höna somnade nästan mot min arm när jag höll på med hennes fötter. Jag älskar verkligen mina hönor!

Tyvärr är det lite för körigt i hönshuset, för många tuppar som ställer till det. Jag tror att det är därför ingen mer har lagt sig på ägg ännu, för stressig stämning. Vi har elva hönor och fem tuppar, en har alltid varit tänkt ska bort, men hade hoppats på att kunna behålla fyra. Jag tror inte det är möjligt på elva hönor. De två ungtupparna far runt och går åt hårt på hönorna, vi kommer att ta bort den som är mest bråkig samt den längst i rang av de äldre. Så hoppas vi på att den andra ungtuppen mognar på sig när han får lite mer plats.

Kyllingar4-13

Det lilla dilemmat vi alltid har haft angående kycklingarna är vart vi ska ha dem. Föregående år har vi haft dem i en papplåda på golvet inne i hönshuset, och det har fungerat ok. Det vi har haft svårt med är att mata dem ostört, de vuxna verkar tycka att kycklingmaten är gudomlig. Så i år har vi gjort lite annat, i den nya höns-uteburen så bar vi in en gammal kaninbur vi sågat benen av.

De har fått vara ensamma i en vecka och tanken är nu att vi ska släppa in de vuxna i samma hönsgård (den andra får stå orörd ett tag och vila upp sig) så att de får vänja sig. Vi vill inte att de ska bli hackade på, tänker mig att om de får gå ihop så snart som möjligt är det lättare att introducera nyingarna. Vi ska då göra som så på lilla kycklingburen att vi ska ha gallerdörren stängd och stänga igen bohålet så att endast kycklingarna tar sig in i den ”öppna” delen med galler, där kan de då ha mat och få äta ifred. Sen öppnar vi ett nytt hål från utsidan till boende delen så att mamman tar sig in och de kan fortsätta att husera där. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar men lägger upp en bild när det är klart.

Det här funkar nog bra om man bara har en kull, får vi en till måste vi fundera på hur vi ska göra.

/Tova

IMG_20170515_115858

 

IMG_20170515_115904

Kula, köka eller köuka

Sverige har en stark folkmusik-tradition, den innefattar spelmän/kvinnor med olika instrument som fiol, dragspel, nyckelharpa, horn eller visor, lockrop och så vidare. Man utgår mycket från gehör, dvs att man lyssnar och tittar och lär sig därefter, inga noter. När man spelar efter gehör kan det vara lättare att anpassa låtarna efter sin egen stil och eget tycke. Man brukar räkna gånglåtar, brudmarscher, polskor, polka, vals, schottis och hambo till den traditionella spelmansmusiken.

I mina yngre dagar spelade jag fiol, sju år genom hela skolan. Jag la tyvärr inte tillräckligt med tid på det och spelandet blev mer och mer försummat tills jag en dag la ner stråken. Tyvärr, säger jag nu eftersom det är roligt att kunna spela ett instrument. När jag lyssnar på duktiga spelemän och kvinnor blir jag grön av avund. Det finns inget som säger att jag inte kan återuppta spelandet, och det tänker jag väl att jag ska göra en dag.

Jag har mest spelat efter noter men jag och min kusin for iväg på spelmansläger flera somrar och där körde vi med gehör, man satt och härmade en lärare tills man kunde helt enkelt. Helt klart också en träningssak, väldigt roligt också att man lär sig så bra genom att härma, det är nästan så att det fastnar bättre i huvudet än de låtar man lär sig från noter.

I helgen som var åkte jag på kurs i kulning, alltså sång och lockrop för att få hem kossorna/kreaturen från skogen eller för att förmedla något över långa avstånd, tillexempel till nästa fäbod. Det mest vedertagna ordet är kulning över Sverige men alla ställen har sin egen dialekt, här säger vid till exempel ”köuka”. Ulrika Bodén höll i kursen i Sundsvall på Norra Berget. Ett gäng inspirerande kvinnor var med och vi tog i från tårna. Det var väldigt intressant och vi fick mycket uppvärmningstekniker för kropp och stämband, det var inte bara att börja hojta inte. Så i två dagar fick vi öva in lite teknik, köra uppvärmning och såklart ropa och sjunga visor. Det är så ”lätt” att hålla på när man verkligen är där för att göra det, men nu när jag är hemma så känns det svårt att ta sig tid till att öva på det som vi lärt oss. På något sätt så känns det lite pinsamt om någon skulle höra för ännu är man ju inte så tränad på det, man brister här och var innan man har lärt sig vart ens eget tonläge ligger. Men det finns ju bara ett sätt och det är att träna. Kanske ska sätta upp skyltar ”Varning för köukning” så att ingen tror att jag är i livsfara!

Om jag har tid och råd nästa sommar så vill jag gå en till kurs som hålls i Malung, följ länken här för att läsa mer, Malungs folkhögskola. Ulrika sa också att det är bra att gå kurs med flera olika eftersom alla har så olika tekniker och röster, att man lättare hittar sin egen röst när man lyssnar och lär sig av flera. Man kan ju naturligtvis också bara lyssna in från nätet och skivor för att lära sig, går lika bra!

tövåsen kossorna-1450

Kossorna på väg ut i skogen efter morgonmjölkningen, Karl-Tövåsens fäbod

 

Det känns viktigt för mig att lära mig att köuka och det är för att upprätthålla en tradition. Vi bor på en fäbod och jag vill bedriva fäbodbruk, då vill jag ju också kunna locka på mina kreatur på samma sätt som kvinnorna gjorde förr. Det är ett kulturarv som håller på att försvinna, köukningen finns kvar bland våra folkmusiker i Sverige, men köukning i samband med djuren på fäboden känns mer sällsynt. Jag ska försöka träna och till sist kanske jag till och med kan lägga upp en liten truddelutt här på bloggen, så ni får höra hur det går för mig.

Ha en fin helg,

/Tova

Glad Påsk!

Vi på Talasbuan vill önska er alla en riktigt Glad Påsk!

Kör lugnt till Blåkulla.

Kram

Tova, Mathias & alla våra vänner på gården

gladpask

Fjolårets kycklingar, i år verkar hönorna trögstartade på ruvning

Besök

För några dagar sedan kom Mathias bror Wilhelm på besök, han tog den sena båten från Finland och körde över natten för att komma hit. Det är alltid lika roligt när han kommer på besök. Som vanligt blir han indragen i våra projekt och de satte genast igång med motorsågarna. Vi har en äng bakom vår stuga som från början var en myr, man har dikat upp den för att skapa mer ängsmark. Eftersom det nu är så pass länge sedan som någon brukade markerna här på fäboden, säkert 80 år sedan, så har det vuxit upp en del träd där ute, rättare sagt, i dikena står hur mycket träd som helst och på ängen står det ännu mer, mest björk.

bloggen-52

Så i flera dagar har de alltså tagit ner träden som står i och närmast diket. Dikena har växt igen rejält och vi vill ta hit en grävmaskin som kan fixa till dem igen så att det rinner iväg lite bättre, vi skulle kunna fixa det för hand men då blir vi nog aldrig klara. Vi hoppas på att kunna använda ängen som både bete och att odla på, men just nu är det för blött i marken. Gräver man ett 30 cm djupt hål så har du ganska snabbt 20 cm vatten däri. Så förhoppningsvis, om vi får till det, så kanske det blir lite torrare. Men det får vi se, björkved har vi så det räcker till och blir över i varje fall. I Österbotten har de något som kallas för ”Talko”, det innebär att man hjälps åt och värden bjuder på mat i gengäld. Det blir nog en sådan Talko-dag när det är dags att börja dra allt det där riset som ligger på backen.

bloggen-57

bloggen-47

I vecka 15 så kommer det en ny Gotlandskanin hanne till oss. Vi hade ju en som dog i höstas och tanken är väl att den här nya ska vara ’kompatibel” med vår Lumi. Så när pojkarna höll på med sina motorsågar började jag bygga en bolåda på ben av återanvänt material till vår nya vän. Han kommer att få bo i vår sommarbur och enligt regler ska de ha en bolåda på ben under vintern så det ej blir för kallt. Nu är ju vintern snart slut men det kan ju vara bra att ha ändå. Jag byggde med mitt bästa verktyg, ögonmåttet, så lite snett blev det allt. Men känner mig stolt över att jag klarade av det utan att behöva riva den tjugo gånger. Taket är inte klart ännu. Fick också igår konfirmerat att vi nu är med i genbanken för Gotlandskaniner. Lite spännande, men vi är ännu inte säkra på att kaniner är något vi verkligen ska satsa på, de har inte övertygat oss riktigt än. När man går med i genbank så skriver man på ett kontrakt där man förbinder sig att följa vissa regler. Man får till exempel inte hålla andra kaninraser så att det blir ”annat” inblandat, om man inte har en sån facilitet där man vet att man kan hålla dem isär.

 

 

Lumi har som de båda andra kaninerna haft ett hörn där hon bajsar, nu på senaste tiden har hon börja släppt sig överallt. Jag skrev på forumet för Gotlandskaniner på FB och fick till svar att eventuellt så kanske hon brunstar, de markerar revir med sin avföring och när de gör på detta sättet så kanske de försöker visa en möjlig hanne att det är något på g. Eftersom den enda hanne vi har är hennes bror så får hon allt vänta på nyingen som kommer nästa vecka. För att läsa lite mer kan ni besöka Föreningen Gotlandskaninens hemsida.

bloggen-76

Hönorna är riktigt sugna på att vara ute nu och vi försöker släppa ut dem så fort vi är hemma. Vi kan knappt hålla dem inne nu där de står och trängs i dörren, lite jobbigt de dagar vi inte kan släppa ut dem och de ändå trycker sig ut. De börjar väl tycka att det är dags för sommaren nu, det gör jag också!

/Tova

Frön i jorden

Vårvindarna blåser hårt hos oss nu och vi har haft plusgrader i flera dagar. Det är lite tidigt ännu så jag tror vi kommer få ett bakslag med en massa snö i april, när man helst av allt vill få riktig vår.

Jag har satt lite fröer och har i år prövat ett annat sätt, nämligen att så i äggskal. När vi har använt ägg hemma så har jag försökt knäcka dem på mitten så jag får två halvor och sedan sparat dem i en påse. Jag har använt mig av våra egna äggskal och ekoägg från affären. Hönorna lägger ju inte så mycket ägg vintertid.  Av mamma, som jobbar i kök, fick jag stora plattor som man får ägg i på större ställen. Så jag fyllde skalen med jord, pickade ner ett frö och placerade dem och skrev på plattorna vad jag satt. Efteråt fick jag tips på att jag skulle ha pickat hål i botten så att överskottsvattnet ska kunna rinna ut. Så jag gjorde det i efterhand genom att sticka en nål uppifrån, alltså ner i jorden, och ut på andra sidan. Inte helt praktiskt, vissa skal sprack lite väl mycket, skulle ha tänkte på detta innan jag hade i jord. Jag skulle också ha knäckt äggen så att en större del av äggskalet förblev intakt, alltså inte på hälften, utan ta bort toppen på ägget för att få plats med mer jord till fröna.

Andra funderingar vi har är när man egentligen ska börja så på våren när man bor i zon 7, nu stoppade jag de första fröerna i jorden i mars, men det känns som att det är för tidigt. Fast förra året kändes det som att det blev alldeles för sent när jag satte i april för de växte aldrig till sig, så då sa jag att jag skulle sätta redan i februari i år. Vilket jag inte gjorde men nu känns det for tidigt i mars helt plötsligt. Det känns som att plantorna kommer bli för gängliga i år, måste redan plantera om några plantor. Eftersom de då blivit så långa så kommer jag försöka plantera dem djupare, alltså sätta ner hela plantan i jorden upp till hjärtbladen, så att den får nya rötter och så att plantan förhoppningsvis stabbar på sig lite.

Ska från i år börja föra en växtdagbok så att jag kanske kan se i framtiden vilken tid som vore bra för sådd och så vidare.

wp-1490894892712.jpg

Växthuset har inte riktigt klarat de hårda vindarna, två glasplattor som låg på taket har gått sönder, så nu måste jag köpa åtminstone två till glas. Dessutom har ramen har gått ifrån varandra i ett hörn, så det måste fixas innan jag kan fortsätta sätta in glas. Ser fram emot att snön smälter runt växthuset så att jag kan pröva bygga odlingslådor, både sådana som ska vara inne i växthuset men även en som ska vara längs hela långsidan på utsidan, där ska jag ha fleråriga örter hade jag tänkt.

/Tova

Bjurholmshöns

Bjurholmshöns i solnedgången på Talasbuan

Bjurholmshöns är en nyligen upptäckt svensk lantras. En man besökte en tant uppe i Bjurholm, Umeå, 2011 och frågade vad för sorts hönor hon hade och hon svarade att det var hönor hon fått av sin farfar när hon var runt 14 år, nu var hon runt 90 år, alltså en liten rest från de förr allmänt förekommande lantrashönsen i Västerbotten. Inga andra hönor har kommit in i flocken. Senare hittade man en till flock utanför Bjurholm, tanten hade sålt en flock vidare på 50-talet och även här har de ej blandat in något annat. De individer som blev tillvaratagna var svarta eller nästan helt svarta, kvinnan föredrog de mörka djuren eftersom hon ansåg att de blev mindre utsatt för rovdjur. Jag vet inte hur väl detta stämmer för i somras tog höken fyra hönor av oss varav två var svarta, en var mörkgrå och en var ljus med mörka fläckar.

sol-6954

Nu när genbankerna tagit över finns det hur mycket färgkombinationer som helst, vi själva har mycket grått, brunt och svart. Vi har tänkt spara de mörkare tupparna i större omfattning, så på ett sätt ska vi väl styra mot de mörkare djuren. Eftersom de ljusa färgerna är dominanta så kanske de mörka färgerna till slut försvinner om man inte aktivt väljer lite. Men främst ska man gå efter hur hönan beter sig, klarar kyla och att de har fin kroppsbyggnad. Helt enkelt så ska man se till att bevara bjurholmarna som den tåliga ras den är och har varit.

De ska ha mager mat, vi ger dem helt korn, vete och havre, ibland får de rester. Vi som inte har ström låter de följa med dagsljuset, vi har ingen lampa som bestämmer dygnsrytmen. Just nu kliver de upp ca 7 på morgonen  och sen går de och lägger sig igen ca 17 på eftermiddagen, och däremellan sitter de och slumrar på pinnarna eller struttar på ute i hagen. Det är roligt nu när våren kommer för då är de uppe tidigare och går och lägger sig senare, på sommaren kliver de upp i 6 tiden och går och lägger sig vid 18. Har man land och växtlighet man helst vill äta själv så måste man förstås hägna in detta, hönsen är väldigt förtjust i planteringar. Min persilja, dill och sallad blev det inget av förra sommaren för jag glömde stänga in dem innan vi släppte ut hönsen. Mina stora krukor med koriander och andra krukor är ibland också väldigt populära.

Man kan läsa mer på Svenska lanthönsklubben om man är ytterligare intresserad eller vill veta vilka andra lanthöns som finns i Sverige.

untitled-3981

Våra erfarenheter av rasen:

När jag var yngre hade min familj höns och jag har mycket goda minnen från detta, att de på somrarna gick omkring på gården och kom när man ropade på dem. Så jag har alltid velat haft höns igen och jag är glad att vi skaffade dem.

Bjurisarna är väldigt trevliga att ha och göra med, de är sällskapliga och nyfikna. De kycklingar vi hade i våras flög gärna upp och somnade i famnen på mig och nu när de är vuxna så är det i alla fall två som fortfarande gärna flyger upp på oss när vi är runt dem i hönshuset. De har klarat kylan bra förutom några av tupparna som har fryst kammarna i olika grader, detta har sedan läkt ut på sommaren och de får fina röda kammar och slörar igen. På vintern hänger vi upp en filt ovanför sittpinnarna, jag har fått för mig att värmen stannar kvar bättre då det är lite lägre i tak där de sover. Det står i beskrivningarna om bjurisarna att de är väldigt moderliga och ruvvilliga, jag kan säga att hittills så har vi inte haft jättemånga som visar stor ruvvillighet förutom ett par stycken. Flera av dem har varit väldigt goda mödrar och så har vi en som inte var bra alls, däremot så är det svårt att säga eftersom det var hennes första kull. Jag vet dock inte vad som är bäst, låta henne prova igen och överbevisa sig själv eller se henne misslyckas igen och lämna sina 2.5 veckors kycklingar återigen.

Nu går vi och väntar på att någon ska ”bli sur” så vi kan få årets första kull, idag verkar det som att kanske två av våra unghöns har lagt sig på ägg. Vi får se hur det går. Vad vi har haft lite problem med är när vi har kycklingar och när vi ska mata dem. Hönsen verkar tycka att kycklingarnas mat är mycket godare och därför är de som ”hökar” över dem när vi ska ge dem något. Vad vi har gjort hittills är att släppa ut de vuxna fritt och sedan skynda oss att mata småttingarna när de är ensamma inne, tyvärr funkar ju inte detta när vi ska på jobb och inte kam släppa ut dem. Vi funderar alltså på att bygga en liten bur i hönsgården där man kan ha mamman och kycklingarna när de är som minst och sedan när de växt lite släppa ut dem med de andra men fixa så att bara kycklingarna tar sig tillbaka in i sin bur och låta dem ha sin mat där inne där ingen annan kommer åt dem. Vi ger kycklingarna leverpastej, kokt äggula, havregryn och krossad säd. Man får akta sig för att ge för mycket leverpastej eftersom det också innehåller salt.

De verkar inte vara så rädda för snön utan är gärna ute i hagen eller går fritt ute en stund om dagen även vintertid, om det inte ä väldigt kallt eller snöfall vill säga. Jag gillar att de klara av att vara ute fast det är snö.

 

Hönshuset:

Det behöver inte vara komplicerat att bygga ett hönshus. Många förespråkar isolering och visst det kan man ha, men då måste man också ha tilläggsvärme för att det inte ska bli fuktigt. Blir det fuktigt är det också större risk att de tar skada av kylan. Vi har följt råden att bygga utan isolering och försöka undvika drag. En enkel konstruktion där vi har grävt ner lecablock i marken, två varv, för att inte räven ska gräva sig in och sedan en träställning uppepå. Lecablock är ju allt annat än vackert, natursten hade ju varit optimalt, men vi visste inte riktigt hur vi skulle gå tillväga och så blev det. Vi återanvände gamla brädor och nya för att bygga väggarna. Det vi insåg när vi byggt upp allt var att det kanske inte var helt dragfritt ändå där deras sovpinnar var och vi åkte och köpte sådana stora spånplattor vi skulle sätta upp på insidan, vilket var jättekrångligt. De skulle vi ha satt upp innan vi spikade väggen så att de kom fast tillsammans.

I hönshuset har vi inget golv utan det är direkt markkontakt, på marken har vi en massa spån. Tanken är att vi ska göra en djupbädd men ännu har vi inte lyckats så bra tycker jag. En djupbädd innebär ungefär att man mockar bara ut en till två ggr per år och då tar man inte bort allt utan lämnar en del. Denna bädd börjar då brinna, typ komposteras, och det blir varmt. Sommartid måste man komma ihåg att vattna bädden då och då för torkar den så avstannar processen. Vi valde djupbädden för dels att den blir varm vilket är bra för hönsen om höst/vinter och dels för att det blir massa insekter i bädden som hönsen kan picka efter. På våren börjar dessutom säd som inte blivit uppäten att växa, vilket är väldigt poppis.

En annan tanke är att sätta redena lite lägre än sovpinnarna, vi har byggt så att de är på ungefär samma höjd och vissa individer envisas med att lägga sig och sova i redena istället. Vilket resulterar i att vi får springa dit och flytta dem och att det blir bajs i redet.

Vi byggde en hönsgård framför hönshuset och runt hela byggnaden grävde vi 30 cm djupa och 30 cm breda diken och fyllde med sten, ännu en gång för att räven inte ska ta sig in alltför lätt. Återigen, tänk efter så att ni gör tillräckligt stor gård. I somras kom vi på att vi skulle göra större så att vi kunde dela av och ha två gårdar att alternera emellan, alltså var det helt i onödan vi grävde ett 5 m dike och lade sten eftersom på den sidan kom den nya gården.

Vi har begagnat hundgårdsnät till hönsgården, jag vet inte om det är lite för avancerat men det känns bra att ha något lite stadigare än vanligt hönsnät som känns lite vekt, dvs räven skulle kunna bita igenom om han vill. På taket har vi däremot lagt småmaskigt hönsnät för att rovfåglar eller klättrande rävar inte ska ta sig in. Längst ner runt hela gården satte vi även en remsa med småmaskigt hönsnät för att kycklingarna inte skulle vandra utanför, men när de är som minst så tar de sig ut i alla fall, jag tror maskorna var 14 mm i diameter, så det borde vi byta ut till något ännu mindre.

Dörren till hönshuset har vi öppen hela dagarna och sedan stänger vi den om natten. Vi tänker att det är bra med friskluft. Är det stormigt väder med snöyra eller hård vind brukar vi också låta den vara stängd, men allt som oftast så får den stå öppen.

 

Så funderar ni på att skaffa höns? Gör det! Det finns inget trevligare sällskap vare sig du sitter med dem i solen eller gräver i trädgården. Vi visste mycket lite om hönsskötsel när vi skaffade dem och vi har lärt oss med tiden, det går.

Har ni några frågor är det bara att skriva några rader till oss.

Lycka till! /Tova

Hönshuse-2687

Rävtäta-2686

traktorin-3099

hönshuset-3162

coop-3

coop-4

coop-8

coop-5